Skittidningen Slitz har haft den OMÄTLIGT dåliga smaken att gräva fram Ulf Brunnberg – Sverigeaktuell som rabulist vad gäller sjöfylleri – och placera honom på omslaget till sin djupt daterade lumpenblaska. Ulf Brunnberg, som på senare tid blivit ett slags Ansiktet Utåt för gubbgnäll och allmänt bakåtsträveri, får till och med ha coola pilotbrillor på omslaget. Hörde ni hans sommarprat i fjol? En 1,5 timme lång reklamjingel för nödvändigheten av döden.

Och vad menar jag då med det? Vill jag ta livet av Vanheden!? Visst inte – men med ojämna intervaller händer det att jag får någon sorts paniskt utbrott när det slår mig hur allt snart är över för mig och för alla jag älskar, för att det i ett naket ögonblick blir outhärdligt uppenbart hur jävla kort livet är och hur förbannat lång och enformig döden tycks vara i jämförelse. I dessa stunder känner jag mig UPPRIKTIGT besviken på världens ordning för att vi inte ens lever i hundra år, de flesta av oss.

Men när jag i dessa stunder av armod drömmer om evigt liv så borde jag i stället fundera över hur FÖRÖDANDE det vore för världen i stort ifall ingen någonsin dog. För hur vore det om också alla Ulf Brunnberg-figurer levde för evigt? Ibland hör jag folk tala om sin farmor eller morfar eller liknande, kanske står farmorn eller morfarn inför döden men är fortfarande ”klar i huvet”, och ibland framgår det dessutom hur denna farmor eller morfar är lite smårasistisk eller homofobisk eller liknande, ”ett offer för sin tid” s.a.s., och då vill jag bara utbrista: ”jamen det är ju STRÅLANDE att hen strax ska dö!”.

Om ingen någonsin dog skulle vi alla fortfarande regeras av nån egyptisk jävla farao, eftersom evigt liv krattar gången för en av världens SÄMSTA politiska idétraditioner, nämligen konservatism, den fullkomligt GRUNDLÖSA tanken att status quo skulle ha något upphöjt värde trots att the times are a-changing.Och DETTA är dödens uppgift: att vädra ut mänskligheten, att rensa i leden, att för världens skull byta ut de gamla dåliga människorna mot nya bra, precis som man lägger om ett sårförband när det förra blivit unket och grått.

Ergo: Leve döden och allt gott den gör för världen!