På föreläsningen säger dom att det är logiskt att vi gör samma misstag om och om igen. Upprepningstvång. Men terapeuten har sagt att det inte är logiskt att tänka att kärlek ska vara logiskt.

Först var det en Melon som sa att det som fanns i Berlin var fruktlöst. Hålen där kärnorna suttit försökte jag fylla med kaffebönor. La dem i påskägg. Kände ingen fruktan, men kring påsken tog Melonen spårlöst tåget till Berlin. Där fanns någon som rymde mer än påskägg. Jag började dricka kAffe men KaffebönOR hjälper inte när man vill att en Melon ska återuppstå.

Nu tillber jag Tvålsamhet. Lägger till l:et för att Draken ska komma flytande ut på andra sidan. Frågar om han vill komma och lyssna på Bandet som skapat Tvåsamhet. Det är starkt. Men Draken säger att han ska flyga till Berlin så det blir nog svårt.

När jag frågar mina vänner om de vill komma kan de inte heller. De ska på Berliner-brunch. Samtidigt landar den nya buffétidningen i brevlådan med samma tema. Och i DN står det om biografer och jobb i Berlin. Traven med namn växer.

Dom säger på radion att det ska bli enklare att byta namn. Kanske till något som är Gunilliggare, eller till något med mer hull. Då. Sjunker man inte lika lätt.