Det var i somras, jag och chefen på mitt sommarjobb arbetade med att skyffla in grejer på lagret, kraftiga emballage med allehanda handelsvaror; lösgodisbackar, chipspåsar, femtiokilosflak med Coca-Cola. Projektet var jobbigt och ganska tråkigt, men ändå tänkte jag att det finns något härligt URSPRUNGLIGT med två män som i tystnad ägnar sig åt tungt kroppsarbete, sida vid sida utan att kommunicera verbalt men ändå med någon form av samförstånd BORTOM språket, för rätt vad det är kan man stöta på patrull – hur ska vi kunna lyfta den här lådan, hur ska vi få plats med de här skeppslasterna vingummi – och då tar det tysta samförståndet vid, ordlöst vrider man och vänder på saken, provar sig fram till en lösning, men man SÄGER ingenting, nej, all kommunikation sker intuitivt, fysiskt, via kroppen.

Ungefär fyrtio minuter senare befinner jag mig på toaletten i personalrummet, jag ska inte spell out vad jag gör därinne, men jag sitter med neddragna byxor på toasitsen så ni kan säkert lista ut att mitt ärende inte är att borsta tänderna. När jag sitter där hör jag en kvinnoröst, en förirrad kund utanför dörren som säger ”Hallå?”, gissningsvis på jakt efter en kundtoalett som inte existerar. Reflexmässigt hinner jag svara hallå tillbaks, innan jag begriper hur IDIOTISKT det är att tala inifrån en toalett, varpå jag avbryter mitt hallå mitt i, som ett ”Hall…” innan jag blir tvärtyst. Kvinnan utanför har hört mig, hon ropar hallå flera gånger om, men jag tiger, jag sitter och trycker på min låsta mugg – som jag plötsligt märker är olåst. Kvickt låser jag dörren med ett högljutt metalliskt ljud. Kvinnan hör klickandet från låset, hon tystnar, hon dröjer sig kvar ett tag, hon säger hallå ett par gånger till innan hon avlägsnar sig. Jag sitter kvar, länge, tigandes bakom min låsta toalettdörr tills dess att stormen har blåst förbi.

Man ska ALDRIG prata med någon genom en toadörr. Toalettstunden är privat, den är ett betrakta som en värld för sig, toalettvärlden. Mellan toalettvärlden och den andra världen ska inget samröre ske. Toalettvärlden är en plats som ska finnas som en möjlighet för den som under några minuter inte vill delta i den vanliga världen. Några förbindelser ska strängt taget inte existera. Det uppstår något underligt när två väsensskilda världar möts. Du sitter och äter frukost vid ditt köksbord i lägenheten på andra våningsplan, det är februari och klockan är åtta på morgonen, du höjer blicken ut genom ditt morgondisiga köksfönster just som du tar en tugga av ostmackan, och på vägen utanför ditt fönster passerar en buss. Busschauffören sitter vid ratten, morgontrött, han tittar åt höger och möter din blick, ser rakt in i den, och från sin upphöjda förarposition är hans ögon i jämnhöjd med dina, och under några sekunder stirrar ni på varandra, du i morgonrock och busschauffören i skjorta och väst, han ser rakt in i din privata värld, ser dig då det inte är meningen att du ska bli sedd, och för ett ögonblick är det som att han befinner sig inne i köket, oinbjuden, och du ryser.