Mitt första blogginlägg handlar (ironiskt nog) om mitt starka motstånd till digitala upplagor av tidningar. Jag dyrkar nämligen papperstidningar. Eller snarare missbrukar dem. Det spelar mindre roll vilken tidning det är, så länge den går att bläddra i och har några intressanta uppslag här och där. Själva tjusningen med tidningen sitter i bläddrandet. Att få känna pappret mellan fingrarna, bläddra, gå tillbaka och gå vidare, få lite tidningssvärta på fingrarna. Jag kommer aldrig att överge papperstidningen, om jag så ska vara den sista som vägrar att läsa nyheterna på datorn. Men mitt dyrkande av papperstidningar börjar få osunda proportioner och riskerar att resultera i ett tidningsmissbruk.

Idag besökte jag en vän som är sjuk, så trots det fina vädret bestämde vi oss för att stanna hemma hos henne. På vägen upp i trappuppgången passerade jag brevinkasten. Där fick jag se några nummer av DN sticka ut från någons postfack. Det såg ut att motsvara åtminstone en hel veckas tidningar. Förmodligen är prenumeranten inte här i sommar och har inte beställt eftersändning. Jag blev frestad att sticka ut handen och norpa ett nummer. Personen läser väl uppenbarligen ändå inte dessa nummer?

Att norpa ett nummer vore att erkänna mitt tidningsmissbruk. Dessutom har jag kommit på att jag själv har en hög av olästa tidningar hemma, som ett resultat av två veckors utlandsvistelse i början av sommaren. Jag planerar att ”ta igen” denna läsning någon gång innan sommaren är slut. Vem vet, kanske lider personen med det överfulla brevinkastet också av tidningsmissbruk och tänker göra likadant? Jag blir rädd för mig själv när jag inser att tanken på min egen tidningshög är det enda som hindrar mig från att norpa ett nummer. (Jag skulle självklart lämna tillbaka det när jag går hem från min vän!) Tur att de flesta är tillbaka från semestern snart. Förhoppningsvis innebär det att jag slipper frestas av fler överfulla brevinkast. Och jag slipper själv ha högar av olästa nummer som jag undrar när jag ska ”ta igen”. Fast det är klart, sommarlovet får gärna pågå tills de ännu olästa numren har blivit lästa.