I går såg jag Wes Andersons senaste film Moonrise Kingdom. Jag VILL verkligen tycka om Wes Andersons filmer, men av någon anledning gör han det så otroligt svårt för mig. Jag sätter mig i fåtöljen med ett godmodigt leende, händerna vapenfria, öppen och beredd att TA IN Wes Andersons påstådda geni. Men jag ser aldrig något geni. Jag ser bara Bill Murray i en knasig huvudbonad. Jag undrar om Wes Anderson har någon form av checklista inför sina filmer? Kanske ser den ut ungefär såhär:

* Knasiga huvudbonader – CHECK

* Tokroligt mönstrade skjortor – CHECK

* Färgglad tapet – CHECK

* Bill Murray – CHECK

* Bill Murray iförd knasig huvudbonad och tokroligt mönstrad skjorta mot en färgglad tapet – CHECK

* Jordglober, kikare, barometrar, uppstoppade djur eller såna där svingamla dykarhjälmar – CHECK

* Lillgamla barnkaraktärer som fäller kufiska yttranden – CHECK

* Knapphändig, krystad dialog späckad med onaturliga pauser – CHECK

* Kontemporär hipstermusik – CHECK

* Jason Schwartzman – CHECK

* Jason Schwartzman iförd knasig huvudbonad och tokroligt mönstrad skjorta mot en färgglad tapet – CHECK

Och så vidare. Som jag önskar att jag kunde uppskatta den dolda meningen bakom all denna mödosamt hopskramlade rekvisita! Men den obehagliga tanke som alltid slår mig när jag försöker gilla Wes Anderson är att det kanske inte FINNS någon dold mening bakom dessa ”knäppa” karaktärer som säger ”konstiga” saker och bär ”knasiga” kläder. Det kanske inte finns någon högre tanke som går fotfolket förlorad. Bara ett stort, gapande hål av dåligt författarskap.