Nu är det typ en månad kvar av vårterminen och alltså VERKLIGEN dags att på allvar börja skriva min D-uppsats, men det sitter rätt långt inne. Bättre då att påta i referenslitteraturen, oja sig, hmm:a och fundera – eller varför inte skriva en sonett som handlar OM uppsatsen, ja en sorts tematisk sonett om det som skrivas skall. Det låter roligare, det! Här kommer den:
Så lyss till sången! Spelemannens luta
när fingrar spelar sanningar om JAGET
med hjärtat fäst utanpå kavajslaget
och blicken laddad, redo att beskjuta
all konstfullhet tills Lejeunes tomma ruta
har spruckit svart, tills tolkningsövertaget
har dribblats bort ifrån motståndarlaget
och köpts med transparensen som valuta.
För även omutbara går att muta
och också klärvoajanter kan duperas
om spelemannen en gång lyckas gjuta
sin avbild. Äkta? Falsk? Vem kan besluta
i såna frågor! Låt oss applådera
vår speleman! (Så kan han inte sluta)
