Nu är det typ en månad kvar av vårterminen och alltså VERKLIGEN dags att på allvar börja skriva min D-uppsats, men det sitter rätt långt inne. Bättre då att påta i referenslitteraturen, oja sig, hmm:a och fundera – eller varför inte skriva en sonett som handlar OM uppsatsen, ja en sorts tematisk sonett om det som skrivas skall. Det låter roligare, det! Här kommer den:

 

Så lyss till sången! Spelemannens luta

när fingrar spelar sanningar om JAGET

med hjärtat fäst utanpå kavajslaget

och blicken laddad, redo att beskjuta

 

all konstfullhet tills Lejeunes tomma ruta

har spruckit svart, tills tolkningsövertaget

har dribblats bort ifrån motståndarlaget

och köpts med transparensen som valuta.

 

För även omutbara går att muta

och också klärvoajanter kan duperas

om spelemannen en gång lyckas gjuta

 

sin avbild. Äkta? Falsk? Vem kan besluta

i såna frågor! Låt oss applådera

vår speleman! (Så kan han inte sluta)