Sista mötet. Jag noterar inte ens att det finns mesost på fikat.  Samtalsämnet är huruvida Fitografen faktiskt bad modellen på American Apparel’s reklam att vända sig om så att han kunde ta en bild på hennes anus.

Den enda modellen jag bryr mig om är ERI, Effort-reward-imbalance-modellen som vi läser om i skolan. Modellen som förklarar att ens arbetsinsats beror av hur mycket belöning man upplever sig få för sin arbetsinsats och vad en obalans kan resultera i.

Än så länge har ingen undersökt förhållandet mellan arbetsinsats och belöning på redaktionen. Jag frågar Redaktören om jag får ägna mig åt det. Redaktören frågar, om jag inte vill recensera igen. Kanske Allt det där jag sa till dig var sant? Eller ville jag egentligen inte göra alla de där recensionerna?

Kanske trodde jag att allt skrivande med Fitografen skulle leda till en roll som redaktör. Och kanske kan det förklara varför redaktionsmötet alltid slutar med en besviken recension.

Så jag lämnar redaktionen, avsäger mig fler recensionsuppdrag. Allt det där jag sa till dig var sant. Men det måste finnas andra mAnus.