Ännu en gång går jag från mataffären med en känsla av att ha köpt betydligt fler varor än de som stod på listan. Alla dessa röda priser och erbjudanden som nästan alltid får mig att falla till föga, trots att vinsten jag gör på köpet sällan handlar om mer än 15 kronor. I lurarna strömmar nyårsdagens vinterpratare Sissela Kyle, som berättar att hon aldrig kan bestämma sig för om hon känner sig utvald eller lurad när alla dessa erbjudanden kommer över henne.

Jag lastar in mina varor i kylen och sätter mig därefter vid köksbordet med ännu en pasta med pasta-sås och bläddrar i VK. Där får jag syn på en artikel om matcoachning. Som om det inte skulle räcka med alla dessa personliga tränare och personal shoppers, som ska hjälpa en att välja ut en trendriktig men samtidigt unik garderob. Vid första anblick blir jag dock lockad att ta hjälp av en matcoach –tänk att slippa att själv ta de där besluten om vilken vara man ska välja. Och tänk hur mycket tid jag skulle spara på att inte behöva stå där i affären och välja mellan Felix och Findus.

Men matcoachen hjälper inte bara kunden att välja varor, utan kommer även med tips, vilket inte är någonting jag saknar. Över allt runt omkring mig översvämmas jag av dessa tips och råd om hur, var och när jag borde jag vad och varför. Jag börjar fundera på vilken matcoach jag skulle välja, men bara tanken gör mig för trött för att orka ta ett beslut. Som student har jag i vilket fall som helst inte råd med en matcoach. Jag konstaterar att mina möjligheter trots allt är begränsade och drar en lättnadens suck, samtidigt som jag får syn på ett erbjudande om att skaffa ett ICA student-kort. Det ska tydligen ge en del förmåner har jag hört, så jag anmäler mig. Kanske kan jag spara in en del pengar som sen kan användas till en matcoach?