Jag fortsätter i nostalgins tecken. Efter att ha besökt Vego-vision på Nolia bestämmer jag mig för att titta in i friidrottshallen bara för att få känna lukten av friidrottsbanor. Jag går in och ställer mig vid läktaren, blundar och andas in djupa andetag. När jag öppnar ögonen går vaktmästaren förbi och tittar lite snett på mig, så jag skyndar mig att säga ”jag ska bara sniffa lite”. Min nostalgiska vision har definitivt gått för långt.