Den rådande tintindebatten påminner om det som hände när Pommac (eller om det var Merry?) plockades ner från landets läskedryckshyllor, detta eftersom den sålde för jävla dåligt, vilket förorsakade FOLKSTORM i Sverige, ja rena rama upprorsstämningen, för hur FAN kunde någon ha fräckheten att plocka Pommac ur hyllan – Pommac har ju alltid funnits där, det är ju TRADITION, det är ju KULT! Ingen ville alltså egentligen dricka Pommac, men alla ville att Pommac skulle synas i livsmedelsbutikerna, för att det kändes tryggast så, för att då var det SOM DET BRUKAR VARA.

Men är Pommac egentligen så gott? Och finns det i ärlighetens namn inte bättre barnlitteratur these days än Tintin i Kongo? Varför förtjänar just Tintin att fronta hyllorna för evinnerlig tid? Varför slåss för att en förlegad bok som torgför en förlegad människosyn ska få ligga överst? För SAKENS SKULL? För att Tintin är ju ändå TINTIN? Visserligen – det hade varit befogat att slå på stridstrumman om Behrang Miri syftat till att ordna ett bokbål för den uppåtluggade serietidningsimperialisten, för bokbål är det inte mycket med. Men det gjorde han ju inte! Han diskuterade vilka böcker ett bibliotek borde framhäva, ett urval som ju är en kulturhuschefs ofrånkomliga UPPGIFT!

Om kriteriet för att behålla saker är att ”det brukar vara så” så finns det MASSOR av gammal litteratur som vi kan fylla barnbibliotekens hyllor med, i stället för all den här nya skiten. Släng ut Harry Potter för fan, barn ska läsa RABELAIS! Förbjud Alfons och tryck Augustinus bekännelser i ungarnas anleten! Slopa för i helvete Twilight, vi behöver ingen ny litteratur, ty vi har ju redan Eddan och Herakleitos! Vad är egentligen MOTIVERINGEN till att framhäva just Tintin, annat än slötänkta människors äckliga sömngångarkonservatism? Är motiveringen helt enkelt: ”Jomen vi läste den ju själva när vi var små”? I så fall bör den naturliga följdfrågan vara: Okej, men hur jävla bra blev VI då?