PersonligHETStyp

Förra fredagen publicerade VK ”Personligheterna som gör Umeås själ”.

Upplägget är inte helt olikt det upplägg som råder i den diagnosmanual som jag har fått bekanta mig med den här terminen, Mini-DSM-IV (Diagnostic and Statistic Manual of Mental Disorders). Precis som i MINI-DSM finns det en del personlighetstyper där särskilda kriterier måste vara uppfyllda för att klienten ska kunna sägas tillhöra en viss kategori. Av den anledningen blev jag automatiskt utesluten från flera av de personlighetstyper som VK beskrev, trots att jag själv ansåg mig passa in ganska bra i både den ena och den andra kategorin. Hittills har följande personlighetstyper uteslutits: (För att minimera risken för felkategorisering/feldiagnosticering har en grundläggande utredning gjorts av samtliga kategorier.)

Matsnobb: Klienten äter visserligen helst ost som är riktigt möglig, men då denne lider av fobi för magsjuka, så kallad emetofobi, undviker klienten ändå sådan (k)ost i den mån det är möjligt.

Lövenfans: Klienten har ett stort intresse för pyssel, men då det samtidigt råder en total avsaknad i förmåga att sy och måla, kan klienten inte sägas tillhöra denna kategori.

DoItYourself-entusiast: Klienten har en tendens att lätt bli entusiastisk för nästan vad som helst och påbörjar därmed både det ena och det andra projektet, men till skillnad från DoItYourself-entusiasten slutförs inte projekten, utan rinner oftast ut i sanden. Att klienten screen-trycker på egna tygpåsar kan lätt tolkas som att denne är en DoItYourself-entusiast. Dock handlar screen-tryckandet i detta fall mer om ett desperat försök att ha en unik stil, vilket inte ska sammanblandas med DoItYourself-entusiastens genuint kreativa ådra.

Umeå-brat: Klienten utesluts automatiskt från denna kategori då denne inte tillhör det manliga könet, vilket är ett exklusionskriterium. (I de fall osäkerhet föreligger, se Karaktäristiska symtom för Umeå-brat).

Citykid: Även här utesluts klienten automatiskt, då denne inte uppfyller ålderskriteriet. Vanligt förekommande är att denna kategori sammanblandas med Nostalgikern, som gärna fortsätter att gå i mjukisbyxor även efter att tiden för pyjamas-partyn är förbi. Att en Nostalgiker lätt sammanblandas med ett Citykid beror också på de många gånger båda har, eller har haft, piercing i läppen. En åtskillnad kan dock enkelt göras genom att se till antal hål i läppen; medan ett City-kid har tre, har Nostalgikern bara ett. Logiken i detta har dock ifrågasatts med argumentet att det motsatta förhållandet skulle vara mer rimligt; att Nostalgikern har tre hål och ett City-kid bara ett hål. Detta eftersom ett City-kid inte har haft lika lång tid på sig som Nostalgikern att utföra tre håltagningar. Kategorierna kan dock åtskiljas genom att se till håltagningarnas uppkomst; medan ett City-kid har gjort hål i läppen i brist på annat att göra, gjorde Nostalgikern detta i rebellisk anda. Då Nostalgikern vanligtvis lämnar den rebelliska, orala fasen, för att övergå till den oidipala, kan det tänkas vara förklaringen till att Nostalgikern enbart har ett hål, trots att denna har haft mer tid på sig än ett city-kid att göra flera hål.

Eko-nörd: Klienten är förvisso Fairtrade-ambassadör och handlar med stor entusiasm på Bondens marknad, men utöver det uppfyller klienten inte kriterierna, även om denne själv önskar att det vore fallet; inte sällan drömmer klienten om ett hus på landet. Skillnaden är att pseudo-eko-nörden inte ens vet hur potatis tillagas. Fortsättning följer.

Nu har jag satt min sista potät.