På kursen kallas det struktur, när vi faller offer för de omständigheter som vi inte direkt kan påverka. Man kan bidra till att strukturen bibehålls, eller agera på ett sätt som motverkar att den bibehålls. Jag har inte riktigt greppat det där, men i morse tror jag att det fastnade. På en cykelsadel.

Om nyheten hade kommit imorgon hade jag trott att det var ett aprilskämt. American Apparel’s senaste reklambild men en cyklande tjej, vars anus man kan skymta, är dock tyvärr inget skämt.

Anledning till att jag själv befinner mig på en cykel när jag hamnar framför inslaget om American Apparel’s nya röviga reklam, är just klädkedjor som American Apparel. I helgen hade jag på mig en kjol från American Apparel, som jag inte har BURit på länge. Den satt obekvämt åt, inte alls som i somras. Hur kunde den göra det, när det var storlek large?! Att American Apparel’s storlekar är allt annat än genomsnittliga lade jag ingen vikt vid, däremot vid vilken vikt jag kunde tänkas ha, när jag inte längre fick på mig en kjol i storlek Large. Därför kändes det som en god idé att börja gå upp på morgonen och träna innan frukost.

Således ställer jag mig på träningscykeln med röven i vädret. Fnyser åt American Apparel-reklamen. Jag är i alla fall inte en av dem som bidrar till att upprätthålla den röviga strukturen. Eller? Jag behöver näringstillskott som ett resultat av mitt sla®viga förhållande till röv-hjulet som jag bara låtit rulla på genom att gå upp på morgonen och cykla.

När killen som väntar på att cykeln ska bli ledig, säger ”nice as” hoppar jag av. Det blir för svettigt. Imorgon ska jag inleda dagen utan träningscykel. Jag tänker inte bidra till strukturen genom att vara röven i någons skottglugg.