I helgen var det karneval i Brasilien, landet som har flest Tinder-användare. Nu har företaget som lanserar appen bestämt att man bara får kontakta ett max antal användare. Vill man kontakta fler får man skaffa ett månadsabonnemang. Folk är förtvivlade. Som en protest har det bildats grupper under karnevalen i Rio, där användarna får träffa andra Tinderanvändare utan att betala en spänn.

Avgift eller inte, jag gillar begränsningar som dessa då jag inte ens kan välja bananklase i affären. Hur ska man veta vilken banan som är bäst? Den mest böjda? Den gulaste? Den med längst skaft? Den utan bruna fläckar?

Men så får jag veta att det har det kommit en Undo-knapp på Tinder också. Om man är beRÄDD att lägga en slant får man möjligheten att ändra ett vänster-klick, som för er som inte är insatta betyder att man sagt nej till någon. Och det vill man ju, ändra ett vänster-klick.  För man vet ju inte vad som lurar runt hörnet. Någon med kanske ännu mer hipster-skägg och ännu mer välsvarvad mustasch, flera kläder från Grandpa, eller som både är konstnär OCH musiker?!

Jag kommer nog dock aldrig skaffa betal-versionen av Tinder. Var på väg men fick förhinder. Han som berättade om betalversionen var faktiskt så intressant att jag la ifrån mig telefonen en stund. Och då upptäckte jag. Att det är när man lägger ifrån sig telefonen som det verkliga tindrandet kan börja.

Kollar mobil vid vattnet