Har ni läst intervjuerna med Mando Diao inför släppet av deras nya skiva? Det har jag, och det är något med dem, jag vet inte, men det är något som gör mig tvungen att använda hela min ARSENAL av tolerans och välvilja för att inte hånskratta rakt ut åt Gustaf Noréns gymnasieexistentialistiska resonemang om hur ”tangentbord är ju som organismer, typ” eller ”asså vem avgör vad som är äkta eller inte det är väl olika från fall till fall”.

Och så ska det inte vara, Gustaf Norén ska få komma till tals med sina nyvunna insikter, även om de grundar sig i att han nyss sett Blade Runner och nu springer runt till alla ALLA han känner och inte känner för att berätta om hur jävla KOMPLEX världen är. Det ska Gustaf Norén få göra!

För, å, är vi inte alla Gustaf Norén från tid till annan, har jag inte själv kommit till ”insikter” i uppsatser på universitetet som jag torgfört som fullkomligt REVOLUTIONERANDE, för att någon månad senare inse att det där, det har ju skrivits tusen gånger förut och det bättre. Ja, hur hemskt vore det inte om vi förstod vidden av hur ooriginella vi är! En av våra största förtjänster som människor, tänker jag nu, måste vara det att vi är förmögna att uppleva hybris, förmögna att faktiskt tro att vi säger något häpnadsväckande och nytt.

Och se där! Så lätt blev även jag Gustaf Norén, nej det krävdes minsann inte många rader innan jag själv började dra tramsiga slutsatser om människans natur. Å, det är härligt!