Redaktionsmöte igen. Jag kommer i tid eftersom det sägs att det ska finnas fika. Blir besviken när jag ser att det bara finns Pågens bröd Fröjd och pålägg. Kartritarn väljer Ost och gurka. Salt. Jag filadelfiaost. Naturell.

Eftersom jag och Kartritarn inte hittade fram sist, i jakten på de Freudlysta svamparna, tänker jag att det är bäst att jag tar ett eget uppdrag den här gången. Föreslår att jag kan göra ett reportage om psykologstudenter som egentligen borde sitta på den andra stolen. Kartritarn säger att det handlar om Konsten att ha sjukt låga förväntningar. Han skjuter till mig det kommande numrets recensionsbok med just den titeln.

I förhoppning om att boken ska ge mig receptet för just det, börjar jag ivrigt att läsa. Jag vet ju fortfarande inte hur man ligger sked.

När Kartritarn har använt klart smörkniven slickar jag av den. Varken jag eller han tror på Freud. Jag tar en macka till. Fröjd.

Det är som med alla andra receptböcker. Jag ser bilderna, tänker att just det där receptet kommer att ta mina smaklökar till höjder jag inte visste fanns. Jag följer receptet ner till minsta pepparkorn. Och ändå. Ändå blir det aldrig så bra som på bilden.

Nästa gång ska jag ta med mig mitt eget pålägg, din Mesost.