På morgonen har dom suttit och läst om attacken i Kamerun. Nu sitter dom och diskuterar huruvida vitrinskåpet för 10.654 kronor, eller 13.543 kronor gör sig bäst i vardagsrummet. Och ska det stå där flygeln har stått eller där matsalsbordet har stått?

Tant Gräddelin frågar vad Fotografen tycker, och Fotografen säger att han tycker det är fint som det är. Möjligtvis att de kan ta bort den gamla byrån, vars lådor inte går att dra ut.

Det enda Fotografen fastnar för i hela möbelkatalogen, är tapeten med världen på. Medan Fotografen visar sina bilder från Kamerun sitter Tant Grön och ritar en skiss på hur vardagsrummet skulle kunna se ut.

Fotografen säger, att han tycker det är onödigt att lägga så mycket pengar på en möbel, när 35 barn delar på 6 sängar i Kamerun. Han föreslår att de kan titta i IKEA-katalogen, men Tant Gräddelin blir så trött av det, av att bläddra. Att bläddra i Stalands-katalogen är en helt annan sak.

Sen frågar Tant Brun vad Fotografen önskar sig i present. Fotografen skulle kunna svara 29 sängar till 29 barn, men han vill ju inte vara som den gamla byrån, vars lådor inte går att dra ut. Så han säger att han vill ha den där tapeten med världskartan på. Kanske önskar han att han får den tapetserad också. I deras vardagsrum.

Jag ska aldrig bli så där, säger jag till Fotografen. Men när jag säger det, sitter vi på Johan & Nyström med en liten latte för 54 kronor, och inte en medtagen termos. Med nya skor som inte är från Din Sko, utan ECCO. Väntandes på flyget till Umeå, inte YBUSS-en. Och nästa gång jag åker till Stockholm ska vi gå på lägenhetsvisning. Jag tänker att jag ska tapetsera väggarna med den där tapeten över världen. Men något säger mig, att det inte räcker med en tapet med en världskarta på, för att jag själv inte ska sitta där i vardagsrummet om några år och diskutera vitrinskåp för tusentals kronor. För jag kommer ju ha hunnit tapetsera om så många gånger innan dess.