Till helgen ska jag åka på en veckas studieresa i Jerusalem med religionsvetenskapen. Därför tillbringar jag dagarna med att färdigställa diverse inlämningsuppgifter som jag, likt ett beskäftigt litet tidningsbud, kastar ut i olika postfack i Humhuset. Ibland funderar jag över hur otroligt mycket TEXT jag producerat under mina fem högskoleår, hur många A4-sidor jag fyllt med Times New Roman Storlek 12 Radavstånd 1,5 (ett tag experimenterade jag även en del med Georgia) och skickat runt till diverse lärare, som FÖRMODLIGEN i regel bara kastat ett getöga på texten i fråga och bockat av mig från nån lista.

Ja, tänk hur mycket text som över huvud taget produceras på universiteten bara för att en examinator ska kunna skumma igenom det och styrka någons kompetens i det eller det ämnet genom en liten anmärkning! Tänk hur mycket av det som sker för formens skull! Tänk vilka TRUCKLASTER av kvasiintellektuell rappakalja som dagligen måste idisslas i studentkorridorer och studentkollektiv Sverige (världen) över och sedan kräkas ut ospjälkad över middagsbord och kaffekonversationer, i nio fall av tio så troget plankad och okritiskt godtagen från kurslitteraturen att man fortfarande kan se ISBN-numret bland nudlar och havregryn och dylik stereotyp studentmat.

Men så kanske det bör vara, och kanske för det något gott med sig, och Gud vet att jag tvår mina händer jag med, och kanske är det en sorts motvikt till den så kallade ”kommersen”, en motvikt till att se Bonde söker fru-Laban dansa schottis på bästa sändningstid. Fast – å tredje sidan – hur otroligt gammalt är det inte att gnälla över kommersen? Är det inte ”bättre att tala strunt med egna ord än att tala sanning med andras”, som Raskolnikovs polare i Brott och straff (en roman jag i min tur idisslat duktigt) vill hävda? Ja, jag vet inte, jag. Men man vill ju vara ny. Man vill göra något oväntat. Man vill säga något osagt.

I alla händelser ser jag mycket fram emot resan till Jerusalem! Enligt svenska wikipedia finns det något som kallas jerusalemsyndromet (http://sv.wikipedia.org/wiki/Jerusalemsyndromet) som jag är rätt sugen på. Funderar på att dra igång någon sorts intern vadslagning i klassen om vem som är most likely att drabbas. Kanske blir det jag? Jag skulle välkomna det. Känns hippare och fräschare än att referera ännu ett referat.

Nu ska jag packa! Ha det gott så länge!