Det är inte på psykologprogrammet jag har lärt mig vad drömmar om tappade tänder betyder. Det började i somras. Drömmarna hade allt oftare ett tandlöst innehåll, med tappade tänder var jag än befann mig. Jag berättade om det medan jag stod på en stege i tandläkarens lägenhet och målade om och han sa att tappa tänder står för upplevelsen av kontrollförlust.

Varje gång jag åkte över Västerbron tänkte jag på om jag skulle höra av mig igen. Ett sista försök. Säga att jag bara skulle hämta ett verktyg. Skrapan låg ju ändå på vägen. Men någon hade skärmat av redan innan färgen på väggarna hade torkat.

Jag fortsätter att tappa tänder. Men nu har jag ett rep runt fötterna också, när jag springer på ett löpband som går baklänges. Jag fattar inte att det finns en funktion med en annan riktning. Framlänges.