Jag gör en fotoalmanacka. Fotografen ber mig att placera korten på henne och Killen, i början av året. Jag frågar hur hon vet den här gången, att det inte kommer att hålla året ut. Hon svarar att Killen sagt att hans ideal är en lång, mörk tjej. Fotografen är kort och blond.

Vi tittar på Skavlan. De pratar om ödet. Fotografen säger att hon inte tror på ödet och jag hoppas att hon har fel. Jag och Näsborren träffades ju utanför Hemköp precis när jag hade lyssnat på hans låt och det måste ju ha varit meningen.

I slutet av Skavlan spelar Ane Brun en låt. Jag säger att jag funderar på att byta efternamn till Brun. Fotografen frågar om det är för att jag vill att folk ska tro att jag är släkt med Ane Brun. Jag svarar att min farmor hette Brun i efternamn.

Fotografen tipsar om Musixmatch som visar låttexten på skärmen, samtidigt som låten spelas på Spotify. Jag försöker lära mig låten som AneBrun spelade på Skavlan. Det enda som kommer upp är Beyonce’s låt, eftersom Ane Bruns låt är en cover.

Jag får ett julkort  från Fotografen där hon täckt över ansiktena på Destiny’s Child och limmat på sitt och mitt ansikte.

Och jag tänker, att det är så vi blir Substitut, Fotografen och jag. För vi gör inga egna låtar, julkort eller efternamn. Vi ersätter oss med andra. Och när jag letar upp Näsborrens låt på Musixmatch, visar det sig att den också är en cover.