I dag är jag av oklara anledningar uppe i svinottan, pigg och utvilad och något besviken på stormen Sven, som jag hade trott skulle ruska min ö i natt, men icke, det enda jag hör nu är ett ganska töntigt regn utanför fönstret. Som jag älskar de tidiga morgnarna! Det finns något med att vara i farten innan någon annan är det, att ägna sig åt produktiva sysslor medan alla andra ännu trynar, gärna vimmelkantig av hunger och sörplandes kaffe så starkt att man kan asfaltera vägar med det.

Jag minns nu att det fanns en tid då det roade mig oerhört att hitta på sådana där kraftiga överdrifter om kaffes starkhet. Ja, jag har dem ju för fan uppskrivna! Denna tidiga och regniga decembermorgon på en ö i Mälaren skulle därför kunna användas till en trip down memory lane, där jag alltså återger lejonparten av dessa ”kaffe så starkt att”-hyperboler:

”… kaffe så starkt att man kan använda det som preventivmedel”

”… kaffe så starkt att det kan väcka Cthulu”

”… kaffe så starkt att det antagit formen av sorbet och måste ätas med sked för att man över huvud taget ska få det i sig”

”… kaffe så starkt att man fucking kunnat driva Tillbaka till framtiden-bilar med det”

”… kaffe så uppåt väggarna jävla tokstarkt att man övervägde att ge det en cameo i förra årets nyinspelning av John Carpenters The Thing”

”… kaffe så starkt att annat kaffe kallar det för hora bakom dess rygg och tycker att det bjuder ut sig”

”… kaffe så ofattbart jävla starkt att det i princip är det som dricker mig”

”… kaffe så starkt att det närmast kan kallas för kaffets motsvarighet till elefantölen, så inåt helvete starkt att jag tvunget måste gå och kräkas långa, mörkbruna girlanger i toaletten strax efteråt”

”… kaffe så starkt att det utvecklat en egen vilja och börjat slå sönder saker i huset; jag sitter med uppdragna knän och händerna om huvudet i ett hörn av rummet i det att kaffet brölar som en könsmogen schimpans, vräker omkull bord och går lös på inredningen, och skulle jag jämföra dess utseende med någonting så är det med Sandman ur Spider-Man 3, fast gjort av Mollbergs blandning i stället för sand då förstås”