Detta blogginlägg är inte skrivet i realtid. Det skyller jag på min bristande självkontroll, som jag ironiskt nog satt och läste om när tåget rullade in på stationen, och som var orsaken till att jag missade den första inplanerade programpunkten på helgens fullspäckade bokmässa.

Jag var inne på de sista sidorna i boken ”Dygdens glädje” när de ropade ut i högtalarna att vi nu rullade in på Göteborg central, en kvart tidigare än beräknat (, måste vara första gången i nattågens historia). Jag satt i liggvagnen med mina saker spridda omkring mig, fortfarande iklädd pyjamasen. Ändå kunde jag inte sluta läsa, tills jag kom till avsnittet om självkontroll. Ironin gick inte att blunda för. Jag rafsade ihop mina saker.

Jag skulle just slänga på mig några bättre passande kläder när jag fick ett sms. Min vän som fixat gratisbiljett till mässan lät mig veta att jag skulle behöva skynda mig om jag skulle hinna få min biljett, innan hon skulle på det som var hennes viktigaste seminarium under helgen. Själv hade jag planerat in ”Fuskaren som försvann” med Per Naroskin. Jag insåg att det skulle bli svårt att hinna till programpunkten i tid. Övervägde att strunta i att byta om, men kom fram till att jag kanske inte skulle bli insläppt om jag dök upp i min pyjamas med hål och för korta ben. Det var ju det här med självkontroll.

Nu missade jag Per Naroskin ändå, men jag tänker att det var tur att det var just han jag missade. Orsaken till att jag inte kom till mässan förrän på lördag förmiddag var den examination jag hade haft på fredag eftermiddag. Den examinationen är en del av min utbildning till psykolog. Per Naroskin är också psykolog. Ingen av de andra författarna jag skulle lyssna på under helgen är både författare och psykologer. Således tvivlar jag på att jag kommer att få chansen att möta dem någon annanstans än just på bokmässan. Men Per Naroskin kanske är en framtida kollega, och kanske kan jag därför få chansen att ställa frågor till honom vid något annat tillfälle.  Det visar sig. Helt klart är i alla fall att när det gäller bokläsning har jag svårt att slita mig. Kanske kan någon redan färdig psykolog hjälpa mig att hantera denna bristande självkontroll, så att jag nästa år inte missar en enda av de inplanerade programpunkterna? Eller så kommer jag själv fram till en lösning. Det är ju faktiskt psykolog jag ska bli.