Det sägs att man rynkar på näsborrarna på samma sätt, när något smakar avsmakligt, som när något uppfattas som avsmakligt. ”From oral to moral”, benämnde vår lärare det. Terapeuten säger att jag rynkar på näsborrarna när jag berättar om mina eskapader. Jag undrar om det är för att jag kan receptet utantill för något som ger avsmak.

I julklapp får jag både en vegetarisk kokbok, och en för mer köttsliga begär, fastän jag inte gillar slakt. Jag bläddrar igenom båda böckerna och hittar inte ett enda recept jag kan laga, utan att det ger avsmak.

Jag svarar när Tandläkaren ringer, fastän jag sitter och tentapluggar. Har kommit till frågan om vilka regioner i hjärnan som är inblandade i bedömningen av andra individers pålitlighet.

Tandläkarn jobbar med att laga munnars hål, och jag pluggar för att bli en som försöker laga människors hål, eller plugga igen dem tillfälligt i alla fall. Svetsarn frågar om jag vill ses. Det är synd. Att jag inte läste vidare innan jag gick. För då hade jag förstått att jag har en nedsatt förmåga att bedöma andras pålitlighet, och när det är bäst att undvika någon. Det verkar ha att göra med en oförmåga att extrahera social information från ansikten.

Det finns så många svarta hål i Universum. Och jag tänker. Att det är dags för ännu en receptbok. Den här gången en om hur man bäst lagar svarta hål.