Mamma och pappa berättar att de har fått ett julkort från Familjen. Först tänker jag att det är av barmhärtighet som Familjen har skickat ett vanligt julkort, där bara namnen står nedskrivna, och inte ett sånt där julbrev. I den rapport som kallas julbrev redogörs för hur många högskolepoäng, antal frälsta, förlovningar och giftermål, samt eventuell avkomma/tillskott i familjen, som författarnas barn har hunnit åstadkomma under det gångna året. Jag undrar vad mina föräldrar har skrivit i år. För varken jag, syrran eller brorsan har förlovat eller gift oss. Än mindre fått barn. Inte heller har jag frälst några. Jag har snarare ägnat mig åt att hälsa Freuds frid, och inte Guds. Möjligen har jag tagit en och annan högskolepoäng. Men om jag tar examen ska examenspresenten gå till min egenterapi, och inte kollekt.

Var tog mina färdigheter från psykologprogrammet vägen, de om om sjuklig omedvetenhet, neglect? Det återstår bara Affekt. Jag vet inte ens om högskolepoäng räknas när det är i psykologi, som man sedan använder för att skriva sådana här texter. För när jag egentligen borde sitta och plugga neuropsykologi, använder jag mig av kunskaperna för att försöka förstå. Om det är på grund av neglect som jag inte ser att jag ser det där namnet som är nytt för i år.

Dom träffades på det kristna studenthemmet. När jag flyttade in där hade jag redan hunnit byta ut nattvardsvinet mot vodka. Troligtvis startades en bönekedja i hopp om att omvända den vilsna tjejen som just flyttat in på våning ett.

Det spelar inte så stor roll om det är vodka eller nattvardsvin i glaset. För namnet som är på julkortet är den sjuka sköterskans namn. Och inte mitt.