”Det hade varit skönt om det fanns en representant för vintern så man hade kunnat misshandla hans barn medan han såg på”, sa en vän till mig en gång. Det är en drastisk formulering, men nog blir det en hel den knytande av näven i fickan när man ska försöka leva vintertid i ett vinterland.

Eftersom detta är min första hela vinter i sörlandet har jag storögt bevittnat hur våren bryter fram redan i februari på dessa breddgrader och tänkt att det kommer att bli svårt för mig att bo i Norrland igen. Alla dessa förlorade vårar. Så på sätt och vis var det väl lite skönt att se snön återvända till ön nu i veckan, det tilltalade min missunnsamhet.

Men herregud vad man egentligen borde sluta upp med att tala om vädret. Vad försöker vi åstadkomma? Det finns INGENTING vi kan göra, vi är jordens gissla, ändå grämer vi oss vid lågtryck som om det hade kunnat vara på ett annat sätt. Livet är fan osunt beroende av väder, och osunda beroenden bör man väl frigöra sig från, exempelvis genom att bete sig som om de inte fanns.

För när allt talar emot en på det där sättet kan i alla fall jag bli lite motsträvig och anti, och så vill jag visa moder Hertha att du bestämmer inte över mig din jävla kärring, kom an bara, ge mig allt du har för jag räds inte dina härskartekniker. Men det krävs en karaktärsfasthet jag saknar för att dra i gång picknick i lervällingen utanför mitt fönster.

Så i stället surfar jag runt bland olika väderprognoser och försöker hitta den med bäst väder. Det är förstås ett outsägligt sorgligt projekt, jag är en uppsatsskrivare i jakt på litteratur som bekräftar mina teser, men jag är heller inte särskilt ensam. Är inte det här varför människor jämt tjatar om hur bra yr.no är? Det är helt enkelt bäst väder där, utan någon nödvändig koppling till sinnevärlden.