Dom är oralt frustrerade. Stekarn vill till Burger King. Hon till Max. Alltid.

Stekarn säger, att man kan byta ut köttet mot något annat. Hon tar ha en wrap. Gillar inlindat.

Stekarn berättar om hur teflonet upptäcktes. Att de i armén fann det värdelöst eftersom ingenting fastnade. Men så upptäckte man, att det var bra för stekpannor. Där ska ju ingenting fastna.

Hon sträcker sig mot sugröret på Stekarns cola. Stekarn frågar, hur det smakar.

Och hon säger, att hon ingenting kan säga. För hon vet ju inte, vad det är i flaskan.

Hon föreslår att man kan sätta på en etikett. Det skulle vara så lätt. Men det blir smaklöst.

Stekarn föreslår att de kan äta glass. Hon vill ha äkta vanilj.  Som prickarna på Stekarns tröja. Men Stekarn säger, att SIA går inte. Om framtiden.

Och jag undrar. Varför det alltid måste bli så. Att något som är vänligt utan prickar blir för vanligt. Att det aldrig räcker med vanilj. Och att teflon inte är ett skydd. Mot att det fastnar lite. På tänderna.