För närvarande håller jag på och pular med min kandidatuppsats i religionsvetenskap. Den är tänkt att handla om bilden av Djävulen på film, vilket bl.a. innebär att jag får se om den i allt väsentligt BEDRÖVLIGA schwarzeneggerrullen End of Days från 1999. Om tio år, när jag är en utbränd lärare med två skilsmässor i min smärtande korsrygg, så kommer jag att tänka tillbaka på tiden då jag tillbringade dagarna med att titta på schwarzeneggerfilm. Håhå, jaja, kommer jag kanske att säga.

Våra lärare på universitetet påstår att det viktigaste med en uppsats är att ha ett vettigt och välformulerat syfte. Men det stämmer naturligtvis inte – det viktigaste med en uppsats är att ha en spexig uppsatstitel. En riktigt catchy och intresseväckande titel är nämligen A och O när man söker forskningsbidrag (jag ljuger inte!) och därför lägger följaktligen gängse doktorandsökande ner stor möda på att få till en skön ordlek eller liknande i sin forskningsplan, varför det ibland också känns som att forskare kommer på ordvitsen INNAN de bestämmer sig för vad tusan de ska skriva om.

En riktigt bra uppsatstitel ska låta som en översatt hollywoodfilm från Sveriges 80-tal. Om man skriver om August Strindberg bör uppsatsen alltså heta typ Det våras för Strindberg eller varför inte Raka rör i Röda rummet eller kanske Lugna puckar, August! En presumtiv titel för min egen uppsats om Djävulen skulle alltså kunna vara det revyartade En djävla uppsats!, komplett med gladporrsmuntert utropstecken. Men det känns ändå inte alldeles perfekt, varför jag utlyste en tävling bland mina närmaste bekanta om vem som kunde komma på den bästa titeln till min djävulsuppsats. Förslagen blev som följer:

* Hen Håle – Djävulen som trampolin för en samtida förståelse av genusdebatten i svenska medier 2009-2013

* Satan i Gatan – En illa underbyggd analys av ockulta inslag i Veronica Maggios poplyrik

* Djävla kuk eller djävla fitta? – En undersökning av Satans könsbestämning i kontemporär svensk svordomskonst

* Devil in disguise – En metateologisk kritik av sentida logisk positivism grundad i den yttersta ondskans förekomst i sociala medier, med avslutande anspråk på en serie slutgiltiga gudsbevis