Läste precis i DN att klädbutikerna redan har satt igång sommarens rea. För min del är det dock slutshoppat. Det har redan hunnit bli allt för många loppisar och secondhand-besök den här sommaren. Här om dagen var fyndet en grön väska i exakt den färg som jag hade letat efter. Problemet var bara att en annan second-hand-entusiast hann före. Men när hon kom fram till kassan och det visade sig att det inte var någon retur-rätt på accessoarer, tvekade hon. Jag följde dramat och i min iver gick jag fram till kassan för att informera den ambivalenta köparen att jag var väldigt intresserad av den där väskan, om hon nu inte skulle ha den. Plötsligt bestämde hon sig för att köpa den. Jag blev upprörd –om hon hade tvekat så där länge borde hon väl bestämma sig för att INTE köpa den, nu när hon kunde se vilken betydelse den skulle få för en annan aspirant?

Efter att ha besökt ett antal fler second-hand affärer och loppisar inser jag dock att jag fungerar på precis samma sätt som tjejen med den gröna väskan; varje gång jag ser att någon annan håller i något som jag har tittat på förut men lagt ifrån mig, blir det plötsligt mycket mer åtråvärt. Om någon kom fram till mig och sa att den gärna skulle vilja köpa det jag höll i handen skulle jag säkerligen inte släppa ifrån mig det, även om jag tvekade huruvida det faktiskt var något jag skulle använda. Det finns säkerligen en term för detta beteende i psykologins lexikon, men jag nöjer mig med att konstatera att både gräset och väskan alltid tycks vara grönare på andra sidan eller i någon annans hand. Kan vara bra att lägga på minnet nu när sommarens rea har kommit igång.