Pensionärslivet lockar mig. Särskilt efter att ha prövat vattengympa. I poolen var det jag, pensionärerna och nudlarna. Och då menar jag inte nudlarna som jag har levt på hela sommaren, utan de där snabel-formade redskapen i skumgummi som instruktörerna tydligen kallar för nudlar. Trots att jag rörde mig åt fel sida i poolen genom hela passet trivdes jag som fisken i vattnet. Eller snarare som Charlotte i filmen Sex and the city, kanske jag borde skriva. Mitt i vattengympan började pensionärerna att sjunga med i låtarna. När Satellit spelades gjorde även jag ett försök. Jag hade dock fullt upp med att se till att inte sjunka till botten med min nudel, så när jag blev för ivrig i sången fick jag en kallsup.  Därför sitter jag nu och oroar mig för huruvida jag kommer att bli magsjuk eller inte. Det där vattnet har väl inte använts på hela sommaren? Bortsett från Charlotte’s och min gemensamma bacillskräck vet jag inte om vi är så lika. Har inte sett något tv-avsnitt av Sex and the city. Kollar hellre på Babel och har fått höra att även det tyder på tendenser till pensionärsliv.