Gustav hade ingen blå hemangubbe men han hade två
bröder med jetpack på ryggen som man kunde hänga fast vid när dom for och flög
över blåklockorna. Den ene var som den andra fast hans namn
var Henrik han var Lok Skajvåker fast bara ibland på dinosaurietiden
bland ormbunkar och evocker. Och Gustav vill vara
Lok Skajvåker Gustav vill vara Henrik men Henrik är Henrik och Lok Skajvåker
är redan paxad. Så Gustav blir blå av avundsjuka Gustav får frön
i sina ögon från ormbunkarna kanske eller är det blåklockornas
pistiller i pupillen? Nu kan Henrik se igenom väggar se igenom träd se igenom Gustav
och Gustavs ögon som ännu är unga och goda så Henrik dubbar Gustav till Hans Olo
du är Hans Olo säger Henriken han kan hoppa jättelångt! säger Henrik.
Och Gustav ser Hans Olo
han flyger över blåa vågor blåa djup och Gustav tänker
vilken tur jag är Hans Olo Gustav Olo vilken tur Henrik är Henrik!
För även om Henrik är paxad får man ibland ta i Henrik krama Henrik men bara
om man är snäll till exempel om man ger Henrik sin pilbåge. Och nu tänker Gustav
kan Hans Olo hoppa han hoppar ju aldrig på teven
men Henrik är storebror så man tror på Henrik. För om man inte tror
på Henrik kan man bli själv
vid järnvägsrälsen eller på kullen med blåklockorna som är så stora nu och den största är ett hus
som heter Blåklockan. Och nu är man ensam
på kullen som är ett berg med ett knivblad ovanpå som blänker blått i solen under himlen som är
vit. Och man tänker det där knivbladet är farligt för det brinner
i solen och man kan bränna sig om man sitter på det och heter Gustav och har
inga byxor. Och man undrar: Var är Henriken?
Han är nog i sanden där han skjuter blå eld på Rankor med laser
och dom där tänderna i sandgropen som är som ett gap där roboten jämt drattar i.
Så man går mot sanden går mot gungan går mot Henrik men Henrik
är inte där fast det är också bra för då är gungan inte paxad. Och Gustav
klättrar upp i gungan som luktar skratt och salt och bil och Gustav börjar flyga
NU FLYGER GUSTAV OLO SE UPP HAN KAN HOPPA JÄTTELÅNGT –
och det är då man ser Henriken i botten av ens blåa ögon
han ser ut som om han tyckte det var smart att luras.
Men man tror på Henrik när Henrik pratar och nu pratar Henrik säger
du kan få min blåa gubbe fast man måste ge bort
gungan om man vill ha den blåa gubben med boxararmar och två huvuden.
Okej säger man om man får den blåa gubben och Henriken säger du får den när vi kommer hem
och man säger ja till Henrik med pipig Gustav-röst. Och sen
är det fortfarande dag jättelänge fast man ser argt på himlen och tänker SNABBARE
för man vill hem och lukta på gubben höra knirk knirk i gubbens boxararmar men man vet inte
hur lång en dag är. Så man går
med Gustav-ben till järnvägsrälsen och man träffar Malin som säger att Markus
äter snor och man är kompis med Markus men borde inte vara
kompis med dom som äter snor tycker Malin. Men nu bryr man sig inte
om snor och Markus och Malin när det finns en blå gubbe i ett rött hus
som Gustav har fått av Henrik. Så man går över rälsen hör Malin ropa men man fortsätter
till vägen som är blå eller grå och har vita ljushastighetsstreck på sig. Och man stannar
vid ljushastighetsstrecken och man tänker på Televinken när Televinken sjunger
först så ser man till vänster
sen så ser man till höger
sen så ser man till vänster igen
och är det klart får du gå över
och man får gå över så man går förbi BP-skölden och CP-huset och grottan där tjobackatanten bor
man är hemma snart och tänker det där var inge långt jag kunde ju nästan hoppat
men när man ser Gustav Olo i dörren med glas och man drar upp den och den låter
SWOOSCH
som om den andades
och man går förbi väggarna med blåklockor på så ser man
inga skor vid bruna dörren varför är det inga skor tänker man.
Och man drar i bruna dörren som är sträng och håller emot
på andra sidan och man drar och drar tills man får ont
i sin Gustav-hand. Och sen så faller man
ihop på mattan utanför dörren och man är alldeles blå inuti för man är
utan Henrik igen
och utan blåa gubben
som står på andra sidan dörren och är dum och håller emot.
