Det har hänt något sedan jag läste om verkligheten bakom marshmallowtestet. Ståndaktighet är inte lika viktigt  längre. Jag äter geléhallonen som ju innehåller krossade kaktuslöss för det läste jag i Kamratposten när jag var 10. Jag springer mig inte till blodsmak i munnen. Jag skriver texter utan punkter. Hör av mig när jag inte borde. Och när jag är på café Göteborg beställer jag varm choklad med marshmallows. Det fastnar lite på armbågen och jag försöker slicka bort det, men det har hamnat för långt bort. Som när Draken la choklad på min armbåge när vi gick på bio. Jag smälte.

Att bara bryta en vana är för svårt. I stället försöker jag avvänja mig. Så efter chokladen med marshmallows går jag på Organic body work. Gör flygande Draken. Stannar kvar lite för länge i rörelsen för att hålla balansen. Som när jag och Harriet lekte Allis med Is och jag blev så kall att tårarna blev till is. Tappar. Fotfästet.

Jag kan inte balansera på is längre men jag försöker fortfarande. Att göra fall till en konst.