I går nämndes jag för första gången i DN Kultur, det var roligt. Eller rättare sagt var det inte jag som nämndes utan hela min klass på Biskops-Arnö, som ska genomföra en uppläsning på Rönnells antikvariat i Stockholm på Alla hjärtans dag kl. 19 (kom en halvtimme innan, det bjuds på vin). Biskops-Arnös ”unga författare” kallades vi, vilket i mitt fall väl ändå får anses vara falsk marknadsföring. Mina klasskamrater fnös hånfullt åt den (extremt pyttelilla) notisen i den kulturförhärskande borgartidningen, men deras ögon såg glada ut. En gissning är att de tyckte att det hela var problematiskt och att de möjligen ville markera det. Själv är jag en sorglös bonde som oavkortat tyckte att det var roligt, jag minns att jag tittade i DN Kultur nån gång när jag var liten och bara garvade, det var så parodiskt obegripligt allt som stod där, jag fattade inte ett skit.

Men i alla fall – på Alla hjärtans dag ska vi ha uppläsning, och i morgon kommer den spännande poeten Fredrik Nyberg, aktuell med diktsamlingen Att bli ved, till ön för att tala om bland annat uppläsningar. Personligen tycker jag att prosa- och poesiuppläsningar är oerhört problematiska och det vill jag markera. Nämen såhär: poesiuppläsningar är ett oerhört icke-fungerande koncept eftersom det helt enkelt inte är så jävla kul att lyssna på någon som läser från ett papper, jag zonar i regel ut ganska omgående och börjar tänka på annat. Om någon står med en gitarr eller ett munspel på scen så kan jag gott lyssna, men det här med att hänga med i en svårtillgänglig dikt (utan rim (!!!)) och inte få tillgång till texten i handen så att man kan följa med, nja, då rinner orden genom mig utan att väta mina väggar.

Om man är en pigg performer så kan man givetvis råda bot på detta genom att inkorporera gitarrer och munspel i sin uppläsning. Man kan även använda sig av kassettbandspelare, overheadmaskiner eller äggklockor. Men jag är själv ingen särskilt uppfinningsrik människa och kommer därför att läsa min text rakt upp och ned för döva eller utleda öron, och därefter styra kosan mot det där bjudvinet.