Jag har precis konstaterat hur min vidriga iver och girighet visade sig när mitt tåg var försenat. Men det verkar som att trenden i samhället är väntan och långsamhet. På min tågresa kom jag över ett gammalt nummer av tidningen Filter som bland annat innehöll artikeln ”Den som väntar på något gott”. Den handlade om vår strävan efter att inte få våra behov tillfredsställda direkt.

Författaren till artikeln menade att vi idag genomgår en kollektiv regression i samhället, där vi med flit utsätter oss för aktiviteter som innebär lång väntan och som kräver tålamod. I brist på en länk till artikeln ger jag här min tolkning av den.

Som ett resultat av den omedelbara belöningen som idag alltid är möjlig, strävar vi idag i stället efter att hitta sammanhang och uppgifter där den omedelbara belöningen inte är möjlig, eller i alla fall svår. Det är inte en slump att trenderna idag består av fågelskådning, surdegsbak och retromode. Vi trånar efter saker och aktiviteter som kräver att vi ger oss till tåls för att senare få syn på den där fågeln, hitta den där unika jackan eller smaka det där goda surdegsbrödet. Varför?

Möjligheten att idag få allting omedelbart gör att vi inte längre finner samma tillfredsställelse i djurparkens påfåglar, senaste jackan  (om det inte visar sig att den finns i en mycket begränsad upplaga) eller Pågens bröd ”Varsågod”. Vi vill behöva kämpa för att få det vi vill ha.

Fågeln ser finare ut när vi tålmodigt har väntat i timmar för att få syn på den, jackan känns bättre på kroppen och betydligt mer värd och smaken på surdegsbrödet blir gudomlig, istället för bara (varså)god.

Vi vill inte att fågeln ska finnas runt nästa hörn, att jackan ska finnas i oändliga upplagor eller att brödet ska gå att köpa på Ica Nära, för var är då belöningen? Den korta tillfredsställelse det ger att omedelbart se fågeln på Skansen, gå runt med den senaste jackan eller äta limpan, är helt enkelt inte så mycket värd när det kommer till kritan. Vi undviker den omedelbara njutningen. Kanske är det därför jag har suttit och skrivit detta på fastande mage, för att jag tror att lunchen kommer att smaka bättre när jag verkligen har väntat på den länge? Ska gå och undersöka saken.